Tack :)

Stort TACK för en fantastisk avslutning! Så många fina tal och minst 200 kramar! Och tack för alla fina presenter och blommor. Det känns sorgligt att vår tid tillsammans är slut. Men de flesta av er träffar jag i augusti igen. Ha ett riktigt bra sommarlooooov! #käramellanstadiet

IMG_4229.PNG

En solros till kära mellanstadiet

Kära mellanstadiet, du är som en solros. Du växer för varje dag som går. Du är som en vacker sommar dag, du fullgör varje skoldag. Du är som en lärorik unik tid som man måste ta vara på. Sedan första gången vi träffades har jag växt som person. Sedan första gången vi träffades har jag kvar ett minne från nästan varje dag. Sedan första gången vi träffades har jag svar på oklara dyrbara frågor. Kära mellanstadiet, du är som en solros som snart växt om alla andra blommor.
Mellanstadiet har varit en historia om skrivande för mig!
Jag minns en speciell dag i 4:an. Klassrummet var lite små stökigt och alla satt tysta på sina stolar. Fönster stod på glänt och den varma sommarluften blåste in genom fönstret. Solens strålar träffade mitt ansikte. Martin kom in i klassrummen och berättade att vi skulle skriva barn böcker. Känslan när jag fick veta att vi skulle skriva barnböcker var obeskrivlig. Vi skulle få skriva igen! Det här kändes som en utmaning. Innan vi skrev barnböckerna visste jag inte att vi skulle få något tillbaka av det, men det fick vi. Vi lärde barn att läsa. Av våra böcker har barn runt om i landet lärt sig att läsa och det var värt allt slit. Att veta att man har hjälpt någon annan är en av dom finaste sakerna man kan få tillbaka. Jag kan fortfarande tänka på det det är helt sjukt!

Ett år senare började jag 5:an. Vi gjorde en oförglömlig sak. Vi skulle hålla våra Tala som Ted. Det var en helt sjuk grej. En grej jag kommer komma ihåg livet ut. Vi satt i folketshus och mina ben skakade som aldrig för. Jag har aldrig varit så nervös i hela mitt liv! Ljuset var svagt och vi i publiken syntes knappt, alla lampor var riktade mot talaren. Efter tala som Ted kan jag utan problem ställa mig upp och prata. Efter tala som Ted har jag utvecklat min talförmåga till tusen och även mitt självförtroende.

Till slut så började vi 6:an. Vi skulle börja skriva poesi. Jag trodde det skulle vara riktigt svårt och ganska tråkigt men den åsikten ändrades fort! Det var så kul att skriva dikter! Vi skrev om sina egna känslor. Jag och resten av klassen satt på våra stolar. Utanför fönstret regnade det. Jag skrev dikt efter dikt och blev jättenöjd. Jag har lärt mig rimma. Jag har lärt mig tre tal. Men viktigaste av allt jag har insätt att en text på 10 ord kan säga mer än en text på 1000 ord. Så länge det kommer från hjärtat.

Tack kära mellanstadiet för att du har fått mig att kriga igenom dom tuffa tiderna. Det har höjt mitt självförtroende och jag är stolt över mig själv. Stolt över att jag reste mig upp när allt har känts tungt och dåligt. Tack kära mellanstadiet för alla nationella prov. För alla gånger du fått mig ha ont i magen. Men jag kommer säkert ha nytta av hur långt en känguru hoppar på 7 minuter i framtiden, så tack för att det var med på nationella provet. Många kängurus i Sverige, liksom. Tack kära mellanstadiet för att du gav mig väldens bästa lärare Martin. Jag vill tacka för att du har fått mig att tro på mig själv, stå upp för mig själv och utrycka mina åsikter. Du lär mig viktigare saker än bara plus och minus (men inget om kängurur), du har lärt mig om systerskap och saker jag kommer ha med mig resten av livet. Tack!
Jag vill inte bara tacka Martin utan även alla andra fina lärare jag haft, Lotta, Jimmy och Caroline. Tack för allt! Ni alla fyra har lärt mig jättemycket och jag är så stolt över mig själv. Ni alla har fått skolan att bli något roligt. Jag vet att dom fyrorna ni får ta nu kommer lära sig precis lika mycket som oss. Tack för att ni har varit världens bästa lärare!
Jag tänkte avsluta med ett citat från Heinrik Heine

”Den som vårdslöst sträcker sig efter en ros ska inte klaga om taggarna rivs.”

Samma sak gäller dig kära mellanstadiet även om solrosor inte har taggar.

Tack.

Avslutning

Här kommer körschema för avslutningsdagen onsdag 10/6. Elever och föräldrar är precis lika välkomna hela dagen.

  • Samling 09.00 på skolgården. Rektorn håller tal, alla sjunger psalmer och applåderar allt vad de orkar.
  • Efter detta har vi gemensam samling för alla tre klasserna i åk6 uppe i klassrummet E311 (6A). Här väntar sommarlovstal, poesi, jordgubbar och betygskuvert.
  • Vi har svårt att uppskatta hur länge vi håller på, men vi kör tills vi är klara. Vill en ha lunch den dagen måste en säga till sin mentor.

6A på måndag

På morgonen ses vi 09.00. Sedan åker vi en snabbis till Flaten eftersom några (på liv och död, tydligen) måste bada. Vi åker sedan tillbaka och äter lunch i skolan. Efter lunch sätter vi oss i klassrummet ned eftersom vädret kommer att förändras enligt SMHI. Där avslutar vi dagen med att klicka igång en film och äta valfri mängd av godis/snask/fika. Prasselfritt och nötfritt, såklart!

Kemi, påminnelse

Nu är det inte långt kvar och det är en del elever som inte har lämnat in sin laborationsrapport. Jag tidigare skrivit, inlägget ”Kemi 2”, där jag skrev hur man kan göra en laboration om separationer, kromotografi. Jag skrev också att man kan göra i NO-boken på s. 44, en laboration om sockerbitar och deras lösningsförmåga.

Jag lägger in dessa och även mind-mapen, där det finns med en mall för hur man ska skriva en laborationsrapport.

Det är viktigt att jag får in den här rapporten imorgon, och det går bra att skicka till mig på caroline.camacho@stockholm.se eller komma in i morgon på morgonen och lämna till mig, innan starten för friluftsdagen.

Här är namnen på de som inte har lämnat in till mig:

6A

Fim

6C

Tristan, Enzo, Jakob (komplettera), Anton, Timmy, Leo, Zebylon, Max, José

Kemi 2 (mind-map)

image

 

Du är mitt kära mellanstadie

Kära mellanstadiet!

Du är som ett pris jag har vunnit. Du är som vatten som runnit. Du är som en fin sak jag har funnit. Sedan första gången vi träffades har du lärt mig att rimma. Ibland var du min gudinna. Ibland ville jag att du skulle försvinna, att du skulle brinna. Men i slutändan så kommer vi att vinna.

 

Det var en trevlig tid vi hade jag kommer att minnas den för resten av livet.
Jag minns i fyran att vi varje vecka skulle ta med en nyhetsartikel. Vi var tvungna att stå längst fram i klassrummet och prata. Jag var nervös varje vecka och ibland ”glömde” jag en artikel för att slippa. Jag var väldigt blyg. Med tiden blev det bättre, jag kunde prata för fler personer, mest för att jag visste att ingen riktigt lyssnade. Nu några år senare så vet jag att folk lyssnar.

En gång i femman så sa min lärare att vi skulle skriva ett tal. Om jag skulle hålla ett tal så visste jag att åtminstone några personer skulle lyssna. Jag var så nervös. Prata inför klassen, igen. Det var till och med fler personer än min klass. Alla människor som lyssnade på mig skulle höra vad jag tycker och tänker. Alla skulle höra när jag snubblade på orden. Det var det första talet jag skrev, men inte det sista.

I sexan sa Martin att vi skulle skriva dikter, för en gångs skull så var jag inte nervös. Jag gillade poesi och hade redan hållit ett tal. Mitt under en lektion så kollade jag upp rim. Det var då jag lärde mig att det fanns fler än tio rim till nästan varje ord. Jag skrev en dikt som jag sen visade för min kompis. Hon frågade Martin rakt ut om hon fick läsa upp det, han sa att det var okej. När hon tog fram dikten och blev nervös. Tänk om han inte gillade den, tänk om ingen i klassen gillade den. Tänk om alla tyckte att den var konstig. Hon sa första ordet, jag kollade på Martins min. Den visade ingenting. Hon fortsatte att läsa:

”Jag hör mina hjärtslag

Jag får ett gratis frislag

Lika starkt som ett klubbslag

Större än ett folkslag

Det är ingen grundlag

Ett klockslag

Ett misstag

Två andetag”

Jag kollade nyfiket på Martin och han log, han såg stolt ut. Han började att klappa med händerna och innan jag visste om det så blev jag omringad med applåder. Det var en härlig känsla, jag kände mig uppskattad.

Tack för alla gånger innan prov där jag har varit så nervös att jag har trott att jag skulle dö. Sen när jag jag har sett resultatet så har jag blivit stolt.

Tack för alla gånger jag har kämpat mig upp på morgonen, och ändå inte lärt mig något viktigt.

Tack för att jag har fått möjligheten att skriva och publicera en bok.
Du är som ett pris jag har vunnit. Du är som vatten som runnit. Du är som en fin sak jag har funnit.

Du är mitt kära mellanstadie.