Dags att säga hej då.

Att få hjälpa till med att föra utvecklingsarbetet framåt på Årstaskolans fritidshem har varit fantastiskt.
Kul, utmanande och frustrerande, men mest av allt fantastiskt.
Fritidshemmen på Årstaskolan är drivna, innovativa och sprudlande kreativa. En sån där plats som en vaknar varje vardagsmorgon och är glad över att få gå till. Men ibland go vänner, så händer det saker i livet. Små eller stora, som gör att en måste ändra riktning, trots att en inte känner sig riktigt färdig där en är. I mitt fall heter dessa flytt till ny stad och trassliga pendeltåg. Jag lämnar Årstaskolan med ett helt gäng tårar, och så oändligt mycket värme för den ledning, personal och de elever som finns här. Maken till skola får en leta efter.

Drivandet av den här bloggen är också en sorg att lämna efter sig. All feedback som jag har fått från er som läser, alla hejarop och konstruktiva förslag har hjälpt oss att komma framåt. Att få utveckla oss tillsammans med er – ovärdeligt. Dessutom har så många av er kommit på studiebesök så att vi har fått träffas på riktigt, något som jag har värdesatt enormt.
Jag kommer att fortsätta både med fritidshemsutveckling och med bloggandet framöver, men i andra forum – så jag håller tummarna för att vi ses i diverse roliga sammanhang framöver.

Nu lämnar jag över stafettpinnen för bloggen till mina arbetskompisar, och säger på återseende!
Jag önskar er en fantastisk fritidssommar!

Tack och kram,
Jessica
image

Det här med att dela

Vi gillar det här med att dela.
Att det stärker, utvecklar och höjer.
Vi tror att delar vi med oss till varandra så ökar vår kunskap, vår nyfikenhet och vår vilja att lära.
Vi vet att förmågan att dela minskar avstånd. Mellan avdelningar, yrkeskategorier, arbetssätt och tankesätt.

En stor skola med fritidshemmet uppdelat på flera avdelningar.
Det är lätt att vi blir isolerade och får halvtaskig koll på vad för spännande och klokt som händer hos våra kollegor på andra sidan gården eller byggnaden. Goda idéer stannar där de föds, utan att få chansen att spridas vidare. En gång i månaden träffas samtlig personal på fritidshemmet en timme och har viktiga mötesgrejer för sig. Nu senast valde vi att använda just den tiden till att visa upp goda exempel för varandra. Exempel som pågår på fritids just nu. Små kikhål in i varandras dagliga verksamhet i syfte att föra samman, synliggöra, höja, så nya frön och öka samverkan. Exempel på elevdemokrati, nyfiket lärande, kreativa samarbetsformer, nytänkande och hållbara godingar.

– Dela med oss och göra mötet viktigt på riktigt.

Tänkte att det kanske kunde vara lite småhärligt att få titta in på vårt senaste möte om du inte hade möjligheten att vara med:

Fritidstidning.
En egen tidning, en som en kan ta i. Bläddra fram och tillbaka, läsa, titta igen. Bra och viktig kontrast till allt det nätbaserade.
Helt gjort av eleverna och för eleverna. Med historier, recensioner och artiklar. Klurigheter, berättande och roligheter. En aktivitet som skapar och lyfter. Någon som är vass på att rita gjorde illustration till den som ville skriva. Nya vänner i olika åldrar hittade varandra. Inget krav på nya nummer i en viss tidsintervall. Pedagogerna fångar upp när eleverna känner skaparlust.
image

Fingerboards
Några av pedagogerna noterade att elever började ha fingerboards med sig. (Små skateboards som en kör med fingrarna istället för fötterna). En något fyrkantigare pedagog kanske skulle ha hänvisat till att det var något som eleverna fick ägna sig åt hemma. Men istället valde de att plocka upp kreativiteten och utveckla intresset tillsammans med eleverna. Fler elever började ta med sig, och tricksen blev fler, banor byggdes. Personalen på fritidshemmet köpte också in ett gäng fingerboards som alltid finns på fritids så att även personalen och de som inte äger en minibräda kunde och kan haka på. De gjordes skateparks, nöttes tricks och kördes uppvisningar både inomhus och utomhus. Och det pågår än.
image
image

Önskeutflykter
Måndagar är utflyktsdagar på Årstaskolan. Men vad innebär egentligen det? Måste en följa med? Och vem bestämmer utflyktsmålet?
Eleverna såklart.
De kommer med förslagen, både på utflyktsmål och aktiviteter. Vi vuxna kollar möjligheter, vilken aktivitet passar vid vilken tidpunkt och så betar vi av dem en i taget. De som vill följa med anmäler sitt intresse, de som inte är sugna är kvar på fritids och hittar på andra roligheter. Ett utflyktsmål är återkommande tills alla som vill åka med har fått göra det. Då byter vi. Ett gäng gånger per termin har vi Fritidspersonalens önskeutflykt då vi väljer till de utflyktsmål som vi saknar i elevernas önskelista, det som behövs kompletteras för att vidga vyerna. Lära nytt. Utmanas. Eller Favoriter i Repris.
Då tar vi med oss alla. Så även de som av vana vid att alltid säga nej inte behöver välja.

Pärlplattor
Något säkerligen de flesta gör på fritids någon gång under sina lågstadieår, både som personal och som elev. Men hur gör vi det egentligen, på vilket sätt och hur presenteras det för eleverna? För vem pärlar en? Syfte och mål?
Ett tydligt syfte presenterades för de pärlälskande eleverna som genast hakade på. Process och resultat och stolta elever. Så här ser den pedagogiska planeringen ut för projektet:
image
image

Manga
Vi tar ofta emot praktikanter. Många är väldigt drivna och intresserade av att suga åt sig så mycket kunskap som möjligt. Det blir också viktigt för oss att ta tillvara deras specialkrafter – som kan vara av stor betydelse för våra elever. Vi har många elever som gillar det här med att rita. Och gärna manga. Men det är inte väldens lättaste stil. Hur gör en egentligen? Då kom Gabriel och började praktisera hos oss. Gabriel visade sig ha flera intressen. Så där som folk ofta har om en bemödar sig att lära känna varandra. Ett av dessa kreativa intressen är manga. Och såklart var han väldigt sugen på att starta en mangakurs. En kreativ, lustfylld och kravlös variant där han utgår från var varje elev befinner sig och bygger en ökad kunskap och egen stil utifrån det. Inget jämföra sig med varandra, bättre eller sämre. Idag har det utvidgats till en hel studiecirkel med nybörjarkurser och fortsättningskurser.
image

Filmtrailers
Att vi använder oss av digitala verktyg på fritids är ingen hemlis. Något som är omåttligt populärt är att göra filmer av olika slag. Detta plockade pedagogerna upp och skapade filmtrailers tillsammans med eleverna. De skapade ett manus, karaktärer och rekvisita innan det var dags att spela in. Elever framför och bakom kameran. Elever som vanligtvis inte hoppade på nya projekt var denna gång de drivande, och samarbetade med elever i olika åldrar och grupper. Nya vänner och nya förmågor!
image

Musiktema-fredagar
Exempelvis tema rock. Lärarna knyter an till temat via ”Gray of the day” och berättar om t.ex The Beatles. Eleverna och samtlig personal får klä ut sig på temat, och sen körs det disco, lekar och aktiviteter på temat under eftermiddagen. Samverkan på riktigt.

Fågelskådning
Utflykt med lärande och mål i ett. Dessutom ett väldigt uppskattat utflyktsmål med garanterad utdelning: ta med eleverna och kikare till en fågeltät sjö och sätt igång att spana! Just denna grupp åkte till Isbladskärret i Stockholm som är ett uppskattat hägertillhåll. Som komplement innan/efter finns flera platser på nätet där små kameror i fågelholkar filmar i realtid. Som tittare får en se när bon inreds, ägg kläcks och ungar matas. Ett tips på en sådan sida är: www.toypudel.com
image

Detta är en form av kollegialt lärande som kommer att få ta mer och mer plats hos oss – i olika former och konstellationer.

Dela äger vänner!

Det goda samtalet

För högt antal elever i barngruppen, låg andel utbildad personal och lokaler som inte är anpassade för verksamheten. En vardag för många som arbetar på våra fritidshem runt om i landet.
En av konsekvenserna av detta som gör mig orolig, och som det inte allt för ofta sätts ord på, är vad som händer med samtalen.
Tiden till de där riktiga samtalen ni vet?
Fritids är ju en av de arenor där de verkligen frodas.
Får leva ut och ta plats.
Med stora elevgrupper minskar tiden till just detta.

Blir obefintlig.

För vet ni,

Fritidshemmen är det goda samtalet.

Jag vill inte att eleverna ska lära sig det vi vuxna kan rakt av.
Jag vill inte att barnen ska kopiera våra normer och värderingar utan att ha förstått dem, ifrågasatt dem, valt bort, lagt till, utformat, gjort dem till sina.
Jag vill att de ska hitta nyfikenheten, redskapen och styrkan till att våga fråga. Undra. Ifrågasätta. Våga ta tid till eftertanke. Våga hitta en väg. Vad är rimligt? Vad är galet? Vad är viktigt? Vad är medmänskligt? Var står jag?

På fritidshemmet har vi dagligen stora viktiga diskussioner.
Kring tankar som föds under lektionstid, men som kanske inte hinns med. Kring saker de sett på bussen. Hört vid middagsbordet. Funderat över innan de somnat kvällen innan. Läst någonstans. Sett på ett program. Vi utmanar tillsammans mönster och roller. Vi öppnar en mängd verktygslådor och erbjuder eleverna att prova på. Byta. Pröva igen. Göra val. Hitta vägar. Empatiska, solidariska, nyfikna, kloka.

Det finns tusen och åter tusen exempel jag skulle kunna återge. Jag och eleverna lät slumpen avgöra och tryckte på rec på Ipaden under ett mellis i förra veckan.

Jag och tre elever (vem som säger vad vad har de medverkande eleverna valt att vi inte ska skriva. För ”det är själva samtalet som är viktigt. Inte vem.”)

– Jag undrar en grej.
– Vaddå?
– Hon eller han som var med i Melodifestivalen, är det en hon eller en han?
– Menar du Conchita Wurst?
– Ja, just hon! Eller han.
– Jag vet! Det är en han som vill vara en hon!
– Men han har ju skägg. Rakar man inte bort det om man vill vara tjej?
– Jo…kanske.
– Är ni säkra på att det inte är en hon?
– Man kan ju operera sig till tjej eller kille också.
– Har han gjort det?
– Jag vet faktiskt inte. Känns det viktigt att veta tycker du?
– Hmm. Ja. Jag blir nyfiken. Om han har opererat sig är ju skägget lite dumt att ha kvar…
– Fast han kanske vill vara en pojkflicka. En hen?
– Kanske. Kan man vara det?
– Ja, kan en vara det? Vad tycker du?
– Nej…eller vänta. Jag måste tänka. Äh, ja! Varför inte egentligen? Det är ju lite ovanligt.
– Fast coolt.
– Ja, jag skulle gärna vilja vara en männsikorobot. Eller ett tigerbarn. Hälften barn och hälften tiger…Och då hade ju jag velat att alla jag tycker om nu fortfarande tyckte lika mycket om mig då.
– Tänker du att alla du gillar skulle tycka mindre om dig om du var lite tiger också?
– Jag skulle nog vara rädd för det. Att dom skulle tycka att jag var konstig. Och mamma, hon är ju allergisk mot pälsdjur.
– Jag skulle fortfarande gilla dig, kompis! Kanske mer.
– Haha! Tack! Fast mer…Varför då?
– För att då skulle du vara precis som du önskade fast ännu gladare. Ja eftersom du fick vara på riktigt, mer…hel…mer DU. Ja, och då skulle det liksom bli mer bra känslor att gilla.
– Aha, jag förstår. Bra!
– Jag vet! Så känner kanske Conchita också? Jag är precis som jag vill. Lite skägg, lite klänning, inget konstigt med det liksom.
– Nä, jag gillar ju kjolar fast jag e kille. Och du har nagellack ibland.
– Precis.
– Jag vill inte ha kjol. Och inte skägg heller…men det känns bra på nåt vis att dom som vill ha det kan få ha det. Och ha det utan att behöva vara en han eller hon eller hen om personen inte vill.
– Tycker jag med. Får fler vara som dom vill skulle nog fler hoppa och studsa mer när dom gick. Och leka. Fast dom var vuxna.
– Skulle vara mycket roligare då tror jag.
– Det låter som om vi har satt ord på något viktigt här?
– Ja!!
– Liksom…Bara alla mår bra så är det bra. Att ha namn och förklaringar på allting blir inte så viktigt då.
– Då liksom säger man Tjena Conchita! Du ser glad ut idag! Inte ba, va är du tjej eller vaddå?

En av eleverna ovan i ett samtal med förälder vid hämtning några dagar senare.
(Och det är mer än okej att jag bloggar deras samtal).

– Du, hur gör vi med ditt kalas? Hela klassen blir för trångt. Ska vi bara bjuda alla tjejerna?
– Jaha du. Ett snippkalas tänkte du. Jag tänkte ha ett kompiskalas.
– Ehhh..hur menar du nu?
– Ja, vuxna tänker ju ofta lite snett, det är okej. Jag ska förklara. Jag tänkte mer att jag väljer vänner efter hur dom är, inte vad dom har innanför byxorna. Så tänkte jag.
– Jaha…ja, jamen såklart ja.
– Ja. Så vi bjuder alla eller ingen. Vi kan vara utomhus. I en park eller nåt. Spela fotboll. Leka, grilla. Eller bowla. Blir det inget kalas, då förstår dom. Inga problem. Det där fixar vi mamma.

På så många plan har vi mer att lära oss av barnen än dom av oss. Det är viktigt att se att lärandet sker åt båda hållen. Vi lär oss av varandra. Hela tiden. Om vi bara lyssnar. Det här lilla uppdraget skolan och fritidshemmet har med att hjälpa till att forma morgondagens finfina samhällsmedborgare ni vet? Låt oss fortsätta med det. Låt de goda samtalen få ta tid.

#vändtrenden
image

Ny film från Skolverket

En ny film från Skolverket (där vi finns med på ett hörn) ”Fritidshem – lärande i ett helhetsperspektiv” finns nu på Skolverkets hemsida och på Youtube i en lång och en kort version. In och kolla vettja! Den längre versionen finner du en länk till här nedan. Och…har du ännu inte hunnit läsa de nya allmänna råden – gör det!